En långdragen föreläsning i organisation och ledarskap fick mina tankar att flyga iväg. Tidigare kurser i organisation har handlat om dess kultur, vad som är önskvärt inom denna och att osynliga och synliga regler alltid finns där.
Jag kom att tänka på Kotteklubben, en klubb vi hade under lågstadiet, jag och några klasskompisar. Klubben bestod i hela drag av lek av kottar helt enkelt. Vi byggde hus av stenar och lade på tak av avdragna fejkgräsmattsbitar,detta genom flertalet försök av hus gjorda av pinnar och annat vi kunde få tag på men som varken höll rent fysiskt eller värmde de små kottarna under nattetid. Här ägnade vi rast efter rast åt att ge våra kottar ett så värdigt liv som det bara gick. Givetvis var vi även noggranna med att se till att symbiosen stämde och vi kontrollerade avlandet genom att bidra med kondomer i form av topparna på gamla raketer vi hittat på skolgården.
Lekandet i sig är egentligen inte speciellt intressant utan hur vi organiserade detta. Jag och några få vänner var grundarna till klubben, genom detta skapade vi oss en ställning som gav oss makt och legitimitet att bestämma vilka av klasskompisarna som fick delta i leken och under vilka premisser. Inte sällan bad vi våra vänner att lämna klubben, ofta då de försökte bestämma och ändra om i den ordning och struktur vi byggt upp,de passade inte in helt enkelt.
Detta ledde till konkurrerande kotteklubbar som bestod av deltagare som vi "sparkat ut" från vår klubb. Fiendeskapen var tydlig och innebar dispyter och dolda fighter, våra kottar försvann och hittades dagar senare inkastade över staketet. Problemen togs sedan upp på klassmöte där vi av vår lärarinna (som är en häxa och ragata och aldrig borde släppts in på en institution vars mål bör vara att forma och vägleda barn inför framtiden..)
blev tillsagda att ju alla var välkomna att vara med i klubben, något som givetvis inte var populärt. så vitt vi kände så var vi grundarna av leken och borde därmed ha rätt att bestämma vem som fick vara med och inte, jag tror klubben splittrades ungefär under samma tid.
Mycket vi lärt oss inom företagsekonomin handlar just om detta, konkurrens, både vänlig och fientlig, hierarki och vilken legitimitet det skapar samt struktur och dolda/öppna konflikter. Det är intressant hur mycket som händer utan att vi reflekterar över det och att något så enkelt som en barnlek kan innehålla alla dessa faktorer och visa på den komplexitet som uppstår då människor tvingas samarbeta under samma tak. vad som också fascinerar mig är hur vi fick motivation till att hela tiden fortsätta bygga hus och att vi skapade ett enormt intresse och begär hos övriga klassen att få bli en av oss. Då vi bytte skola och mixades med kamrater från andra skolor fick vi istället höra att kotteklubben var det löjligaste de någonsin hört och intresset var därmed lika med noll.
