Det där med artighet är nog ett av världens allra största skämt och en massiv paradox. Jag tycker visst att man ska vara artig och trevlig mot människor i största allmänhet. det mår alla bra av eller hur. Frågan är hur att bete sig omkring trångsynta,falska människor som du ändå vet är fullt uppe i onda konspirationstankar om dig. Då är det precis lika ondsint att vara glad och trevlig tillbaka (så länge du inte är allmänt euroforisk). jag trodde aldrig jag skulle bli den sortens person. ni vet,de som ler och ger kindpussar för att sedan vända sig om och hugga den andra personen i ryggen.

Känns som att jag lika gärna kan göra mig av med såna människor jag vet snackar skit, det är precis lika falskt att vara trevlig tillbaka. En trångsynt person med gammaldags värderingar och onda tankar slösar vi inte tid på ändå. Jag har inte behov av att bli älskad av den sortens människor i vilket fall.

Har svårt att förstå personer som lägger energi på att få alla att tycka om dem. Dels för att det är en omöjlig ekvation och dels för att det är totalt meningslöst.