Jag förstår inte varifrån den plötsliga känslostormen kommer ifrån. Jag tycker så sjukt mycket om livet, trots att alla tankar (nåväl, en stor del av dem) kretsar kring kalkylering,produktkalkyler osv osv osv i all oändlighet.
Jag tror det kan heta kärlek men jag hoppas det går över snart för jag måste fokusera på mitt liv. Rosa moln är inte det viktigaste, men det kan vara skönt att drömma sig bort ibland och tänka utopiska tankar. Ni märker, jag borde sova.jag ska sova..jag ska bara..lite till...snart..lägga mig

Ska försöka fixa med kontraktet till min hyresgäst, har en känsla av att han är smått irriterad på Fröken Hellström at the minute. måste få iväg skiten o kopiera o bla bla bla.. måste sova som sagt