Det känns att jag blivit äldre och klokare. Idag har jag bara blivit sparkad på och jag går ändå omkring med ett stort fånleende på läpparna. Jag vet att JAG har rätt, och jag vet också att det är de som sparkar som får ondast. Livet fungerar nog så att den som sparkar får en minst lika hård spark tillbaka(på pungen).i det här fallet ser det ut som att personen blivit brutalt misshandlad, lagd på en järväg, blivit påkörd av ett tåg för att till sist kokas i förra årets rapsolja-Elaka människor brukar bli fula med åren, och korkade tänkte jag tillägga. men det har nog inte med åldern att göra tsss
Förresten har jag ingen lust att ställas till svars för saker jag sa eller gjorde för sex år sedan. det är bara löjligt.



Det som dock gjorde att fånleendet smittat mina läppar hela dagen är minnet av när min kompis i åttan skickade ett kärleksbrev till en kille skrivet på Alvspråket (eller något annat språk i sagan om ringen) Jag minns att jag tyckte det var en rätt udda idé at the time. Men samtidigt, hur jävla skönt är det inte! Ingen förstod vad som stod och killen var tvungen att leta fram sina gamla expressenbilaga där det stod hur man tolkade alvskriften (eller vad det nu var) Jag hoppas killen i fråga blev glad för jag vet ingen annan än hon som skulle kunna lägga ner så mycket tid och ansträngning på en sån oväsentlig grej.


Och så hittade jag bruna ägg idag på Coop. BRUNA ÄGG! motherfuckers!