Med åldern har jag blivit allt ärligare med hur jag känner. Det tar emot, abolut, men idag kan jag säga rakt ut till människor som gör mig illa. för bara ett par år sedan hade jag svalt tårarn och givit personen ett brett leende tillbaka. inte för att vara artig, förstås utan för att slippa ur situationen så enkelt som möjligt utan att göra det värre för mig själv. Förra året var jag med en gammal "vän" på en slags förfallen nöjespark. Vi hade druckit lite för många drinkar kvällen innan vilket reuslterade i att jag mådde pissdåligt efter bara ett par åk.

Jag vägrade säga att jag mådde skit samtidigt som spyan var så tätt inpå att den nästan trycktes ut ur mina näsborrar.(mycket otrevlig känsla btw) Istället för att lägga mig ned och dö så gick jag med på att åka ännu en karusell, varvid mannen vid min sida började må så dåligt att han bad att vi skulle hitta på något annat.

Man får välja sina segrar och ibland vinner man så länge man bara håller ut lite liiite till. Så tänker jag göra i år för jag vet att mina medtävlande precis som jag bara vill lägga sig ned och ge upp. men det gör vi inte för NU KÖR VI!