Att forsoka tycka om nagon som tycker om att dricka 6 dagar i veckan ar inte aldeles enkelt.
Inte heller att behova ta hand om nagon som beter sig so men trearing.
"Du borde ga hem och sova, nej ramla inte i trappen! drick inte mer nu!nej nej, den har vagen, du gar at fel hall" ar bara nagra av de orden som jag tvingats yttra. Och det forstor min kvall ocksa att behova ta hand om nagon istallet for att kunna slappa loss och slappna av pa min lediga tid. Jag ar varken din mamma eller assistent-Och jag skulle inte gora det aven om jag fick pengar for det for det gor ont i hjartat att behova se pa.
Igar kom personen hem med taget efter att ha varit borta i fem dagar.
Varfor forvanar det mig inte att denne unge man ramlar av taget istallet for att helt civiliserat kliva av.. Det ar inte ens komiskt. Mahanda om det ar en engangs grej en kompis gor pa fyllan som man skrattar at. Men nar man sa tydligt ser hur stort problemet ar sa ar det inte alls komiskt. Inte ens for mig.
Jag ar alldeles for ung for att behova ta itu med den har sortens problem. Jag kan faktiskt inte hjalpa och det ar hart.
